Skrivet av: Elin Nordlund
När hon var 16 år fick hon ett besked som för många kan betyda att livet tar slut. Linda Oit vände på det och nu kan hon inte tänka sig ett annorlunda liv än det hon lever idag.
– Jag ser det jag var med om som en välsignelse. Även om jag inte önskar någon annan att bli sjuk.
Det började smått. Linda Oit tappade synen på ena ögat och fick kraftigt flimmer i bägge synfälten när hon var 16 år gammal. Läkarna hade svårt att förstå vad som pågick och det skulle dröja flera år innan hon fick diagnosen MS – Multipel skleros. Under de åren var det svårt att få hjälp av sjukhuset och Linda fick många gånger fundera över en lösning själv.
– De nämnde någon gång att det kunde handla om MS men det var inget som de valde att gräva vidare i. Jag gick hemma och funderade vad som kunde vara fel och jag lärde mig att hitta en balans, även om vissa dagar var jobbigare än andra.
När du var 22 fick du veta att du faktiskt hade MS, hur var det?
– Mina symptom blev värre och då valde jag att kontakta sjukhuset och sa åt dem att nu får de faktiskt hjälpa mig att lösa det här. Då fick jag göra magnetröntgen och då såg de att jag hade just MS. Då blev jag arg eftersom jag hade haft sjukdomen länge vid den tidpunkten. När jag var 16 år var jag i början av mitt liv och jag hade mått bra av att få mer stöttning.
Hur visar sig dina symptom?
– De kommer i skov. Synbortfall och yrsel är det värsta för mig.
Du har valt att se det här som något bra, berätta!
– I början var jag förbannad och levde i min bubbla. Jag var inte närvarande. Jag har från tidig ålder fått lära mig att om jag vill ha förändring, då måste jag göra något själv. Jag började läsa på och fann yogan. Den har lärt mig att allt i kropp och hjärna hänger ihop. Jag började leva efter det här och ändrade bland annat min kost helt. Det har hjälpt mig mycket och läkarna är förvånade över att det inte har skett några förändringar de senaste åren. Jag såg det här som en chans i livet.
En chans, hur menar du?
– Innan såg jag sjukdomen som en förbannelse. Nu ser jag den som en välsignelse. Även om jag inte önskar någon att bli sjuk så är jag väldigt tacksam över det här. Jag har blivit mer medveten om hur viktigt det är att du tar hand om dig själv och att det faktiskt är du som styr över ditt eget liv.
Har det här fått dig att våga mer?
– Om jag inte varit sjuk vet jag inte om jag hade vågat flytta utomlands och följa mina drömmar.
Utomlands, var tänker du ta vägen?
– Jag har sökt och kommit in på en utbildning i Australien. Jag kommer att utveckla konsten som är en av mina stora passioner i livet. Den har funnits där hela tiden och den har hjälpt mig genom det jobbiga. Jag har alltid tyckt om att skapa. Jag har tidigare väldigt lätt fallit tillbaka till det där ekorrhjulet vilket inte alls är bra för mig. Nu vågar jag chansa lite mer och tar dagen som det kommer.
Hur skulle du beskriva att du mår idag?
– Det viktiga är att sjukdomen inte identifierar den jag är. Jag vägrar ta på mig offerkappan.
