Christine Friman inspireras av den afrikanska kontinenten och möten med starka afrikanska kvinnor. En kommande utställning vill konstnären se som ett inlägg i metoo-rörelsen


Skrivet av: harald nylund

Hon är en sportig och äventyrslysten konstnär som älskar fart och fläkt och engagerar människorna hon har runt omkring sig. Hon har bott tre år i Etiopien, åtta år i München och har gjort två längre resor till Sydafrika. Nu njuter hon av ateljén och tillvaron i Vadstena. 

— Jag tittar ut genom det stora fönstret i min ateljé, ut över Vättern. Skådespelet och ljuset jag möts av påverkar mig ända in i själen.

 

Hur gick det till när du bestämde dig för att ägna dig åt konsten?

— Jag har målat och tecknat sedan barnsben och intresset för konst väcktes tidigt. Jag läste konsthistoria vid Uppsala, men ödet ville att jag skulle bli språklärare. Några i kollegiet på en skola i Göteborg tyckte att jag skulle ställa ut mina bilder i lärarrummet. Detta gav mig ”blodad tand” och sedan dess har det blivit många utställningar i bland annat Stockholm, Göteborg, München, Norrköping och Vadstena.

 

Kommer att stå med på separatutställningen ”#metoo” på Vadstena konstgalleri 21 april – 13 maj

 

Det här är Christine Friman

 

— Jag har bott åtta år i München och hade då en egen ateljé i huset där vi bodde. Detta innebar en fantastisk möjlighet för mig att få ägna både själ och hjärta åt måleriet på heltid.

Jag har förstått att du inspireras av de sydafrikanska kvinnorna och den sydafrikanska kontinenten. Vill du berätta mer om det? 

— Jag har på senare tid gjort två längre resor till Sydafrika. Jag fascinerades först över de afrikanska kvinnornas konstfulla flätade frisyrer men sedan övergick intresset till dessa vackra kvinnor och att belysa deras mindre jämlika livssituation.

— Efter flera besök i olika nationalparker upptäckte jag hur fantastiska elefanter är. Jag tog hundratals bilder på elefanterna och dessa mäktiga, kloka och märkliga djur väckte ett annat intresse hos mig.

— När jag var barn bodde vi tre år i Etiopien och det var en alldeles speciell och nostalgisk känsla att få uppleva Afrika igen. På den tiden köpte mina föräldrar flera porträtt tecknade i kol av en etiopisk konstnär. Dessa porträtt har på något sätt följt mig hela livet.

 

Christine Friman i sin ateljé i Vadstena.

 

Vilka format jobbar du i?

— Nu för tiden jobbar jag huvudsakligen i stora format, men inte större än att de går in i bilen. Idén att måla stora porträtt fick jag av en sydafrikansk konstnär. Porträtt blir så mäktiga i stora format och det är just det jag vill åt.

Har du några konstnärsförebilder eller minns du utställningar som haft betydelse för dig?

— Det finns många konstnärer som jag beundrat genom åren som bland annat Monet, Skagenmålarna, Zorn och Helene Schierfbeck. I München upptäckte jag ”Der Blaue Reiter” och de tyska expressionisterna. Utställningen på Moderna museet med Turner, Monet och Cy Tombly gjorde stort intryck på mig, liksom ”Cape Town Art Fair” som är en stor årlig återkommande utställning i Kapstaden.

Förutom konsten, har du andra sysselsättning eller åtaganden som du vill berätta om?

— Så här års längtar jag efter skidåkning både på längden och på tvären. Under sommarhalvåret spelar vi golf min man och jag och då följer alltid vår dvärgschnauzer Truls med. Tyvärr kan han inte följa med på våra cykelturer runt Tåkern. Träningen inför halvvättern har redan börjat så smått.

— Som språklärare ligger naturligtvis litteratur och kultur mig varmt om hjärtat. Jag har startat två bokcirklar i Vadstena och missar sällan någon av Metropolitans operautsändningar.

— För att hålla mina språkkunskaper vid liv har jag arbetat som guide i Vadstena. Att jobba som guide är ett ypperligt sätt at få lära känna en ny stad, dess rika historia, kultur och natur. Mitt intresse för mat och vin ledde mig även till Munskänkarna där jag nu är styrelsemedlem.

Har du någon inplanerad utställning som du vill lyfta fram?

— Den 21 april – 13 maj har jag en separatutställning på Vadstena konstgalleri som jag valt att kalla ”#metoo”. Den är tänkt att vara ett bidrag till den nu världsomfattande kvinnliga revolutionen. Äntligen händer det. Äntligen reser sig dessa modiga kvinnor och berättar hur kränkande och ojämlikt de blir behandlade. Löner och den ojämlika rättsliga behandlingen vet vi ju redan. Kvinnor förtjänar ett bättre liv.

 

Vadstena konstgalleri

Utställningen #metoo

FrimanArt

Christine Friman / Svenska konstnärer

 

 

Print Friendly, PDF & Email