En Starck röst – för normkritisk kommunikation


Skrivet av: Beata Holmgren

Maria Starck heter en av Sveriges vassaste kommunikatörer. 2015 vann hon stora kommunikatörspriset för sin kampanjframgång med Feministiskt initiativ. Idag driver hon byrån Madder som, med starkt fokus på normkritik och sakkunnighet, ska hjälpa företag och organisationer att förändra mot det inkluderande och jämställda. 

Du är en av grundarna till den normkritiska kommunikationsbyrån Madder. Varför startades Madder?

– Vid mina tidigare arbeten inom MR-organisationer köptes kommunikationen in via reklambyråer som saknade sakkunskap. Jag såg ett behov av kommunikatörer som var belästa på MR-området i skapandet av de viktiga kampanjerna.
– Jag var bekant med Frida Ferlin som hade jobbat mycket inom reklam och vi kände båda en vilja att jobba mer politiskt. Kort efter valet 2014, grundade vi Madder, för att kunna precisera oss på normkritik och de viktiga inkluderande frågor som civilsamhällets organisationer vill belysa.

Kommunikationsbyrån Madder

Vilka kunder väljer ni?

– Vi har egentligen alltid haft turen att bli valda, av människor som vet vad vi gör. I och med att vi har en viss karaktär och står för den ärliga kommunikationen, är det sällan kunder söker sig till oss av en slump. Saker blir både enklare och härligare om man är inläst på det man skapar, alltifrån hur FN fungerar till instutioner och myndigheter i Sverige. Alla kunder vi haft hittills har antingen varit verksamma inom MR eller miljö. Tack vare den tydliga profilen har vi inte behövt välja bort uppdrag, utan matchningen har varit perfekt från början.

– Med det sagt finns det så många fler aktörer vi skulle kunna jobba med. Större företag exempelvis. De kanske tänker att ”Madder är inte för oss”, men alla som vill inkludera och se alla i samhället borde rimligtvis komma till oss. Dock är den inkluderande trenden lite motsägelsefull. Många större företag vill nå sina kunder med en image som inte stämmer med vad som händer på insidan. Man måste ha rent mjöl i hela påsen, även på insidan, om man väljer att marknadsföra sig med den inkluderande masken på.

Berätta om er kommunikation!

– Vi hjälper till med omvandlandet av de hårda budskapen och ser till att mottagarna orkar med insikterna utan att bli helt dränerade på energi. Genom att förenkla kommunikationen och göra den mer positiv når vi ut till fler. Utöver detta gäller det att organisationerna själva vågar vara modiga. Att de törs öppna upp och berätta sanningen och att vi inte låter dem gömma sig bakom en viskande slogan. Alla som vill rädda och förändra måste våga ta steget helt ut, i ljuset.

 

Madder.se

Hur känns klimatet i mediebranschen för dig som kvinna?

– Jag känner mig inte så mycket ”i mediebranschen”, utan ser mig mer som en del av civilsamhället. Det är så mycket som är sjukt, med många maktmänniskor som missbrukar sina positioner. Detta gör att man som kvinna varken vill eller orkar relatera till ”branschen”. Att mediearbetarna inte ser potentialen i de viktiga verktyg de har att förändra, utan istället missbrukar dem till egen vinning är väldigt sorgligt.
Därför finns Madder. Kunderna ska känna att vi är mer i ”deras” bransch än ”vår egen” – vi lyfter de viktiga frågorna i civilsamhället och är verkligt engagerade från insidan.

Du vann stora kommunikationspriset med kampanjen för Fi. Vilken medalj! Hur känns det?

– Ja det kändes förstås väldigt kul. Det var ett pris jag tog hem med motiveringen att ”en liten budget inte är ett hinder för framgång”.

Du skänkte helt din tid till kampanjen. Hur fungerade det, att jobba ideellt under en så lång period?

– Det var en omställning jag gjorde ihop med min partner. Tillsammans gjorde vi en rad omprioriteringar i vardagen, för att kunna göra den tiden möjlig. Vi sålde bilen och gjorde upp en ekonomisk plan för ett och ett halvt år framåt. Det handlade om ett omfördelande av rollerna, där jag fick hämta barn och laga mat för att min partner skulle kunna gå upp i heltid och försörja hela familjen. Det var uppoffringar från bägge håll, där min partner fick ge upp mycket för min skull. Men både jag och min partner ville det till 110% och den inställningen gjorde det möjligt för oss att stötta varandra ända in i mål. Barnen tyckte att omfördelandet var ganska konstigt. De var inte alls vana vid att jag hämtade varje dag eller att jag gjorde så mycket hemma. De tyckte det var rätt skevt, att vi delade upp rollerna så annorlunda.

Hur såg tiden ut på Fi? Var det många som engagerade sig på samma sätt som du?

– På Fi var alla ideellt engagerade. De hade varken fast kontor eller anställda, utan alla tog vid där och när de kunde. Jag jobbade nära med Gudrun, vilket växte till en fin relation. Hon var den enda som ägnade sig åt partiet på heltid, så det var vi två som alltid var på plats. Hon håller föreläsningar och kurser och har väl pension från sin tid i riksdagen, men det är ovanligt att man jobbar idéellt och heltid under en så pass lång tid.

Vilka är de största skillnaderna, utöver omställningarna i hemmet, på att jobba idéellt och att vara ”vanligt” anställd?

– Att man inte är försäkrad gör att man känner sig ganska rättslös. Visst har de en sorts volontärsförsäkring, men det är inte samma trygghet som den man får som anställd. En annan, mer långsiktig skillnad är att man tappar nästan två år av framtida pensionspengar.

Vad har du för uppgift den här gången?

– Idag arbetar jag genom Madder och är anställd för att ta hand om Fi’s valkampanj. Det är tre anställda som jobbar på dagtid, medan det finns massor aav idéellt arbetande kampanjare som får gå in där de har tid, på kvällar och helger. Förr fick människor smita iväg från sina ”riktiga jobb”, smyga ut på raster och ta samtal för Fi. Idag sitter i alla fall några få på bestämda tider och arbetar för partiet.

Är Madder som organisation med i kampanjandet?

– Nej, det är en anställning via Madder, men även om vi vill stå för en viss typ av budskap, så är det viktigt att Madder hålls politiskt obundet. Det är därför jag tar ett ordentligt brejk från byrån medan jag engagerar mig i Fi.

Print Friendly, PDF & Email