Läraren och specialpedagogen lyssnade till sitt hjärta, tog husvagnen och begav sig ut på en konstnärsresa i Europa


Skrivet av: harald nylund

Omslagsbild: Regnbågsmänniskan

Den var ingen självklarhet för Gunilla Rentzing att lämna sitt yrke som specialpedagog. Hon hade fortfarande mycket kunskap att ge och var omtyckt av både barn och vuxna. I femtioårsåldern fattade hon och maken ett beslut för att införliva konstnärsdrömmarna. De tog husvagnen med den inbyggda konstateljén och åkte ut i Europa, under ett års tid, på ett äventyr. Under senare år har Gunilla fattat ett intresse för kvantfysik och vill i sin konst skildra de energier som omger människor, och allt levande.

 

Gunilla Rentzing föddes i Malmö och flyttade till Göteborg som 10-åring då hennes far tillträdde som rektor för Göteborgs Köpmannainstitut. Han hade gjort en klassresa, som yngste sonen till en skomakare i en familj med 8 barn, och börjat som springpojke i Lund. Gunillas mor var sjuksköterska, utbildad på Röda Korset i Stockholm, och valde att stanna hemma med barnen innan hon återtog yrkesarbetet igen.

Redan som 5-åring kunde Gunilla läsa och hängde över föräldrarnas axlar för att ta del av innehållet i dagstidningarna. Hon började skolan som 6-åring. Flytten från Skåne till Göteborg blev dock inte enkel och på flickskolan i Göteborg blev hon retad för sin skånska dialekt. När hon själv senare skulle välja yrke föll valet på läraryrket och hon studerade 3 år på seminariet i Landskrona.

 

 

Gunilla Rentzing

 

— Jag utbildade mig först till småskollärarinna, som det hette då, men visste tidigt att jag ville bli speciallärare för att kunna hjälpa barn som hade det extra svårt i skolan. I det yrket visste jag att jag skulle få användning för mina egna erfarenheter av att inte riktigt passa in, av att inte må så bra i skolans värld och jag visste hur ett dåligt självförtroende kan sänka inneboende förmågor. Livet gav mig en puff mot mitt yrkesval och under utbildningen på seminariet tog jag revansch kan man säga. Jag fick höga betyg och mottog premium vid lärarexamen. När jag kom in på utbildningen till speciallärare var jag den yngsta någonsin att göra det. Sedan blev det att jag jobbade som speciallärare i flera år innan jag valde att studera vidare till specialpedagog.

Vad hände sedan? 

— När jag var i fyrtioårsåldern så kände jag att jag ville göra något bortsett från mitt yrke och det jag redan gjorde. Jag visste att jag hade fler strängar på min lyra, men skolan behövde mig och jag gjorde skillnad för många. Jag hade den stora glädjen att få vara uppskattad bland både elever, kollegor och föräldrar. Jag lyssnade alltid på barnen i första hand och ville alltid veta hur de upplevde olika situationer utan att någon skulle tolka det åt dem. Någon behövdes som spindeln i nätet mellan olika yrkeskategorier både inom- och utanför skolan med fokus på barnens primära behov.

— Sedan skedde en stor förändring i svenska skolan. Det blev nya läroplaner som ställde nya krav på lärarna; nya tjänstgöringsformer och individuella lönesättningar. Jag har absolut inget emot förändringar, tvärtom, men skolpersonalen krävdes på mer och mer och blev ålagda projekt på bekostnad av själva skolundervisningen. Den stående tiden som funnits för genomgång med elever med särskilda svårigheter på veckans klasslärarkonferenser krympte till noll. Detta blev avgörande för mitt första steg på allvar ut i det nya. Jag orkade inte kämpa längre i skolans värld och tog tjänstledigt på halvtid för att gå en regelrätt konstnärsutbildning i Göteborg under tre år.

 

Twin Sister

 

Vortex II – själens virvel

 

Gunilla Rentzing / Helikonst

Gunilla Rentzing / Svenska konstnärer

 

— När jag närmade mig 50 hade jag min första separatutställning, detta var 1995. Jag och min man bodde då, sedan 20 år tillbaka, i ett underbart hus med utsikt mot havet. Vi förstod båda två att det enda sättet att förändra något i våra liv var att sälja vårt hus. Vi hade ingen skattkista med guldpengar och inga besparingar att ta till. Men när tanken om en förändring slagit rot började vi förbereda oss mentalt på en oviss framtid, som också innebar att vi inte skulle vara så nära barn och barnbarn som vi tidigare varit. Det var inte heller lätt för mig att säga upp mig från mitt arbete. Jag hade fast lön och det var inte heller lätt för oss att lämna huset och det paradis vi befann oss i, men jag valde att lyssna till mitt hjärta och med tiden som gick fylldes vi alltmer med spänning och glädje. Det här var vårt fria val och efter fem år av mental förberedelse gick allt i lås. Det kändes så rätt.

Du sade upp dig? 

— Jag sade upp mig för att istället bli konstnär på heltid. På vägen mot detta beslut hade en tanke dykt upp om att vi kanske skulle flytta till Skåne. Det var inte det att jag sökte några rötter, utan vi var ute mycket i Europa med vår husbil och åkte ner till Skåne lite då och då mer för skojs skulle till en början. Jag tror att det finns en mening med allt och idag förstår jag att Skåne helt enkelt var vår väg att gå.

— År 2001 flyttade min man och jag till Skåne. Efter 25 år på västkusten. Vi gjorde oss av med mycket och resten följde med till den gård från 1850 som blev vårt nya hem. Vi bytte även ut vår husbil mot en husvagn.

 

Skapelser i husvagnsateljén

 

— Innan vi flyttade in i gården och påbörjade en renovering tillbringade vi ett år i Europa – närmare bestämt i Moseldalen med vinteravbrott i Spanien. Min man har ett stort intresse för vin och har under flera år gjort eget vin så detta var hans största dröm i livet – att delta i vingårdens alla arbeten under ett helt år. Själv fick jag vara med och tukta vinstockarna i vinbergen.

 

Amiral (skiktmålning)

 

Hur kom konsten in i ditt liv? 

— Mina föräldrar var båda kulturellt intresserade. De tyckte om musik, litteratur och konst även om jag aldrig såg dem skapa något inom målarkonsten. Jag har sparat min mors gamla skrivböcker och i dem ritade och tecknade hon mycket. Detta fick mig att förstå att hon hade en fin konstnärsådra. Själv hade jag skapandet i mig under uppväxttiden. Jag målade, pysslade och tillverkade julklappar eftersom jag inte hade råd att köpa några. Så småningom började jag sy mina egna kläder. Min konstnärsbana började egentligen först mot slutet av 1980-talet när jag fick en målarlåda av min man en födelsedagsmorgon. Målarlådan stod där i ett par år. Den bara stod och stod. Även om det inte var uttalat så hade min man givetvis och kärleksfullt förstått att jag ville skapa och måla själv och inte bara var allmänt intresserad av konst.

— Så tillslut anmälde jag mig till en kvällskurs i måleri och såg till att skapa mig en egen målarhörna i vårt hem. Jag började måla flitigt och kände hur underbart det var och anmälde mig till flera konstkurser, vilket så småningom mynnade ut till den långa utbildningen. Nu har jag haft mellan 45-50 utställningar och det har varit en rik blandning av samlingsutställningar, jurybedömda utställningar och separatutställningar. Det har varit spännande och roligt. Det största äventyret var jag med om 2005. Jag ställde ut på Biennalen i Florens. En inbjudan kom i brevlådan och jag fick veta att jag blivit nominerad av en internationell jury att få ställa ut på årets utställning. Detta innebär också att jag får ställa ut på framtida Biennaler också om jag vill.

— Jag blev också intresserad av hur man målade förr i tiden och har gått kurser för att lära mig hur man målade skiktmålningar under renässansen. Man börjar med att ta fram motivet i svartvitt med äggoljetempera. Sedan lägger man på bortåt tjugo – tjugofem tunna skikt med färgpigment med minst en veckas torktid mellan varje. Jag har en del skiktmålningar på fjärilar och denna teknik gör sig väl för att ta fram realistiska motiv.

 

HeliKonst / Utställningar

Utställningar / Svenska konstnärer

 

Tallmätare (skiktmålning)

 

Helikonst / Målningar

Svenska konstnärer / Målningar

 

Vad målar du mer?

— Akvarell. Jag har alltid varit nyfiken och velat lära mig saker hela tiden. Jag har målat mycket akvarell. Men det gjorde jag inte från början. Akvarell är nog den svåraste tekniken och är den teknik som är vanskligast att domptera. Akvarellen lever gärna sitt eget liv, vilket är både utmanande och tjusningen i det hela.

 

Jag är

 

— För övrigt blir svaret ”det är olika”. Jag provar nytt hela tiden. Min fantasi har inga gränser. I Spanien hittade jag en blomsteräng, som blev början på en hel serie av små tavlor med impressionistiska motiv, som jag sedan översatte till abstrakt konst. Jag sålde dem i par. Som den pedagog jag är ville jag visa hur det kunde se ut i huvudet på en konstnär. Samma motiv, men olika stilar.

 

Vinterlandskap – vinterlandskap abstrakt

 

— Jag har också hållit på med oljemålning på trä som flutit i havet. Trät har då blivit utsatt för olika väder- och vindförhållanden som skapat dess utseende. Det är en fantastisk upplevelse att jobba på det här sättet och jag har upptäckt så många spännande motiv i träets egna ådringar. Det finns mytiska motiv som jag aldrig själv skulle kunna hitta på. Dessa konstverk har valt sina motiv själv.

 

Djuriska ådror

 

— Bildmänniska som jag är, älskar jag också att fotografera. Det är precis som om mina ögon och mitt seende alltid tycks vara en öppen kanal för att upptäcka vackra, intressanta och spännande motiv som kan dyka upp precis var och när som helst.

— I min konst är det framför allt fjärilen som funnits i min konst genom alla år. Jag har en filosofisk ådra och en andlig ådra, utan att vara religiös. Där kommer fjärilens betydelse in i mitt liv, en betydelse som vuxit fram och bottnat med åren.

Vad betyder fjärilen för dig? 

— När jag var liten så hade jag inget särskilt förhållande till fjärilar, mer än att jag tyckte att fjärilar var vackra förstås. Fjärilens betydelse för mig var en pågående process och växte till att symbolisera längtan och livets skönhet. Fjärilen står för metamorfos – själens förvandling. Fjärilen är ett jordsligt bevis på att något kan se ut som en sorts skapelse i början, kanske rent av lite obehaglig. När den sedan kommit ut ur sin puppa blir den en helt ny varelse med en sådan skönhet i oändliga färgkompositioner.

— De flesta av oss råkar ut för sorg, och separationer av skilda slag och kan känna att de lever ett tungt liv. Ett hopplöst liv. Efter förluster kan man känna att livet saknar mening och att det inte finns någon framtid, men jag har sett livet vända. Jag vet att livet kan vända från botten till toppen. Det har hänt mig. Det har hänt andra. Fjärilens metamorfos är mitt bevis. Jag tror på ett liv efter detta och att vi lever flera liv. Vi får många chanser att förädlas mot vårt ”högsta jag”. Att resa sig från offerroller i livets drabbningar med att se att vi står för egna val är ett annat intressant spörsmål.

— Jag är en positiv och optimistisk person och tror att allt kan förändras till det bättre. Vi behöver alla spegla oss i oss själva för att nå djupare insikter och spä på kärleken till oss själva. Vi är många som blev fostrade till att självkärlek är något fult. Att vara en god människa tror vi innebär att man bara ska vara god mot andra och där glömmer man bort sig själv och sitt eget värde. Det är först när du är nöjd med dig själv och älskar dig själv som du kan ge villkorslös kärlek till andra och det är först då vi kan vi fred på jorden. Detta är en anda jag gärna vill förmedla i min konst – ett hopp om en högre och ljusare utveckling av mänskligt liv. I dessa filosofiska tankar och reflektioner har även poesin tillkommit i mitt liv. Tillsammans med utvalda målningar finns mina dikter och bilder nu samlade i ett färdigt manus till en bok som ska heta: ”EN FJÄRIL FÖDS”. 

 

Människan och fjärilen

 

Du använder många olika tekniker och motivkretsar i ditt konstnärskap, varifrån hämtar du din inspiration?

— Den väntar jag inte på. Den brukar dyka upp när jag sätter mig till arbetet. Eller kommer som tankar medan jag håller på med annat. Trots ett rikt socialt liv betyder tid i TYSTNADEN oerhört mycket för mitt skapande. Den måste jag se till att få – och får – såväl i naturen som hemma genom att säga ”nej, tack” till många av livets frestande inbjudningar.

 

Lyssna i tystnaden

 

Ord är viktiga

Det sägs så

Men jag skulle vilja bli tyst

för ord är också fåfängliga

Det känns som om

det som sägs

är bara tugg

repris på tusen ord

som sagda genom tusen år

inte längre ger

något nytt

Istället vill jag lyssna i tystnaden

– till tystnaden

och höra vad som sägs däri

(G.Rentzing)

 

 

Snurra min jord

 

Du har ett konstprojekt på gång, berätta! 

— Jag läser mycket om alternativ vetenskap och alternativ kunskap – om allt från mat, hälsa, helande och universella fenomen. Healing och intresset för den självläkande människan är också en del av mitt varande. Detta har nu mynnat ut i att jag under de senaste åren fattat ett intresse för kvantfysik. Jag vill börja måla ”genomlysta” hjärnor med energier ut i rymden. I forskningen har vi varit så koncentrerade på den anatomiska/neurologiska vetenskapen. Nu finns det mycket som visar på att allt inte sker i vår hjärna, utan allting är energier som finns runt omkring oss. Vi är ju universella varelser – och skapande varelser; skapare av egen verklighet rent av. Det finns universella lagar, som vi nu är på väg att bättre förstå.

— Bara detta med morfiska fält tycker jag är jättespännande! Djuren är ett väldigt bra exempel och illustrerar detta på ett bra sätt. Fågelflockar och fiskstim vänder alla samtidigt, på en tiondels sekund, och det kan inte vara för att de tittar på grannen. Det finns helt klart en telepatisk förmåga och energier som existerar mellan- och i allt som är i universum. Jag vill försöka fånga något av detta i mina kommande bilder.

 

Facebook

 

Jag söker min röst i ett tomt rum

 

Vortex – höjda vibrationer

 

Självinsikt

 

 

 

 

Print Friendly, PDF & Email