Skrivet av: Elin Nordlund

Agnes och Maja – två tjejer som ligger Ann-Helén Laestadius varmt om hjärtat. 2016 vann hon Augustpriset för bästa svenska barn- och ungdomsbok. Med sina böcker vill hon berätta mer om sitt ursprung och den samiska kulturen.

– Viktigt att jag får sprida kunskaper om samer, både genom böcker och föreläsningar.

2018 är ett år då det händer en hel del för journalisten och författaren Ann-Helén Laestadius. Det har det egentligen gjort ända sen den där dagen 2016. Just den dagen fick hon gå upp på scen för att lycklig och överväldigad ta emot Augustpriset, något hon aldrig kunnat drömma om när hon satte sig ner för att skriva manuset till den första boken.

Hur kommer det sig att du gick från journalist till författare?

– Jag har alltid haft författardrömmar, sen jag var barn. Jag har skrivit mycket, något som både mina föräldrar och mina lärare uppmärksammade. Jag kommer ihåg att jag i ”Mina Vänner”-böcker skrev att jag ville bli just författaren. Efter gymnasiet pluggade jag till journalist och då slutade jag skriva på det sätt jag tidigare gjort.

Har du haft en klar bild om vad du vill skriva om?

– Jag är same och har därför alltid velat skriva om den samiska kulturen. Jag har under säkert tio-femton år gått och tänkt på en historia om tre generationer samer innan jag till slut skrev min första bok ”SMS från Soppero”.

Kommer du ihåg när du bestämde dig för att satsa på författarskapet?

– Jag hittade en manustävling av en slump. Jag tänkte då att det här var min chans. Jag vann tävlingen med ”SMS från Soppero” och efter det har det bara rullat på. Mina fyra första böcker handlar om Agnes, en tjej som jag länge haft med mig.

Är Agnes du?

– Nej, det skulle jag inte säga men vi har haft ungefär samma förutsättningar. Hon fick, precis som jag, inte med sig samiskan hemifrån. Sen finns det andra likheter som att mamman i boken är journalist precis som jag. Jag plockar mycket från verkligheten för att sen skruva till det när jag skriver. Men jag skulle inte gå så långt att säga att varken Agnes eller hennes mamma är jag.

Vad handlar dina böcker om?

– Kärlek, vänskap och framför allt identitet. De handlar bland annat om att stärka unga samer. Det kan vara svårt att hitta sin plats. Vem är jag, duger jag? Det är faktiskt ingen annan som bestämmer det åt dig. Du bestämmer själv vem du är.

När du är ute och föreläser, brukar ungdomarna känna igen sig?

– Väldigt ofta! Barn och ungdomar som lever i två kulturer, som kommit till Sverige från andra länder, berättar ofta att de känner igen sig. De brukar fundera på vilken del av dem som är viktigast, när de kommer från två kulturer. Jag är ute och föreläser i skolor under hela året. Det är jätteviktigt att sprida kunskapen om samer och vår kultur, både genom mina böcker och mina föreläsningar. I skolan får man idag knappt lära sig något alls om det. Jag försöker att vara väldigt personlig, att ge dem en inblick i samiskt liv.

I boken ”Tio över ett” får vi träffa en ny tjej – Maja, vem är hon?

– Majas uppväxt är ganska lik den uppväxt jag hade. Hon växer upp i samma område som jag och har en pappa som är gruvarbetare. Maja oroar sig för flytten av Kiruna och har därför svårt att sova. Hon är rädd för ras men är också arg över att stan rivs och förändras. När jag växte upp var jag rädd att LKAB skulle gå dåligt och då fanns risken för att pappa skulle bli arbetslös och vi tvingades att flytta. Minnet av den oron använde jag när jag skrev om Majas oro.

2016 vann du Augustpriset för just den boken – vilken grej!

– Det var helt fantastiskt! Det förändrade så mycket. Det var väldigt viktigt för mig, både som författare och som same. Det var en ära. Plötsligt började jag sälja fler böcker, även av de tidigare böckerna. Augustpriset är något jag inte kunde drömma om när jag började. Att sommarprata som jag gjorde 2017 var också väldigt roligt och stort men att vinna Augustpriset är nog det största jag varit med om.

Dina böcker, riktar de sig enbart till ungdomar?

– Det är kärlekshistorier och berättelser om vänskap som alla kan läsa. Och vill man lära sig mer samer och tornedalingar då ska man läsa dem, varesig man är ung eller vuxen. Det är faktiskt många vuxna som läser dem.

Hur ser 2018 ut?

– Det är mycket på gång. Just nu håller jag på att redigera min bok ”Inte längre min”, som är uppföljaren till ”Tio över ett”. Den kommer att släppas under hösten 2018. Förutom den kommer jag även ut med en barnbok som Jessika Berglund illustrerar. Jag släppte även en lättläst bok för unga vuxna nu i mars, ”Bara dra”. Det har länge funnits tankar på en vuxenbok. I höst ska jag äntligen börja med den.

Oj, spännande, vad kommer den att handla om?

– Eftersom jag har arbetat som kriminalreporter känns det naturligt att skriva någon typ av kriminalhistoria.