Skrivet av: harald nylund
Ewa Jönsson Hörtnagl utbildade sig vid konstakademien i Wien och satsade sedan på reklambranschen som Art Director. Idag känns hennes konst igen genom rost, en estetisk tillgänglighet och kvadrater.
— Det är en svår balansgång, att komma hem mellan det strikta och det abstrakta. Det får inte bli för vackert, säger Ewa Jönsson Hörtnagl.
Minns du första gången du kom i kontakt med konsten?
— Det var tidigt och redan i barndomen. Mina föräldrar har berättat att de kunde ta med mig överallt så länge jag hade kritor och block. Konsten har följt mig hela livet, som ett ”ticks”. Jag var tvungen att ha det. Även i jobbet som Art Director fick jag utlopp för konsten.
Vill du berätta om ditt företag Chiaroscuro?
— Jag och min man delar på företaget. Han jobbar med film och vi har gjort en del projekt tillsammans. Jag har bland annat gjort scenografi och kostym till olika teateruppsättningar och filmer.
Hur gick det till när du bestämde dig för att det var konsten du ville satsa på?
— Efter konstakademin i Wien kände jag att jag behövde försörja mig på något sätt. Jag kom in på ett företag där jag jobbade mig fram till Art Director. Jag hade ingen marknadsföringsutbildning utan blev skolad på plats av uppdragsgivare och medarbetare. Jag jobbade där i 18 år och sedan fick jag och min man veta att vi väntade barn.
— Jag kände hela tiden att min dröm var att bli konstnär. Att få vara min egen arbetsgivare var något som kändes otroligt positivt för mig.
Hur gör du när du skapar din konst?
— Mina upplevelser och synintryck kommer fram i mitt måleri. Jag kan inte gå in i ett jobb och redan ha allting klart för mig. Det gäller även att vara lyhörd, det är det som är kreativitetens inre kärna. Jag bygger in slags rumslighet och kvadrater i mina målningar. Jag vill få betraktaren att komma in i det som jag vill att betraktaren ska få uppleva. Det är i själva betraktelsen som målningen blir fulländad.
— Men det är en svår balansgång, att komma hem mellan det strikta och det abstrakta. Det får inte bli för vackert. Jag kämpar mot det där väldigt estetiska och tar ibland till grova redskap.
— Jag lägger i ganska mycket rost och gör det till en del av mina målningar. Rosten och plåten tillhör målningen och sitter fast i den. I estetiken är det tillgängligheten som intresserar mig och årens påverkan på materialet – allt förändras och påverkas av tiden. Jag kan till exempel gå förbi en målad yta på ett hus som fått utstå en del och tänka ”gud, de behöver verkligen måla om!”. Men sedan stannar jag upp och ser istället det fina i förändringen. Detta är något som fascinerar mig mycket.
Vill du berätta om några utställningar du varit på och vad som inspirerar dig?
— Jag både inspireras och fascineras av naturen, byggnader och byggnationer. Mitt arbetsfält är rätt så stort, både i Norden och Skandinavien. Eftersom jag utbildade mig i Österrike har jag gallerikontakter där. Jag är med i en konstnärsförening i Österrike och jag är med i nordvästra Skånes konst som anordnar konstrundor varje år runt påsk.
— Jag har varit på flera konstmässor och tyckte särskilt om konstmässan i Sollentuna där hela konstsverige möttes förr i den. Jag har varit där ett tiotal gånger. Det har varit väldigt kul att få vara i ett sådant sammanhang där man träffar andra som håller på med sina egna uttryck och ställer ut. Alla har vi något gemensamt. I Oktober år 2016 var jag i en retrospektiv på kulturhuset Forum i Örkelljunga.
— För några år sedan ställde jag och min man ut på en stor renässansgård som heter Tomarps kungsgård. Det var en spännande sak att göra och något som jag längtat oerhört mycket efter.
Hur ser din ateljé ut?
— Min ateljé ligger ute på landet mellan Örkelljunga och Markaryd, på gränsen där Halland, Skåne och Småland möts och växer ut mot skogen. Det är en dagsljusateljé i två våningar och jag har stor användning av ljuset som slår in. På vinterhalvåret behöver jag ha extra belysning, men på sommarhalvåret kan jag i princip jobba dygnet runt.
— Jag har en stor ateljéingång med dubbla dörrar där vi tar ut saker som ska skickas iväg eftersom mina format är så stora. Uppifrån, från loftet, ser man rakt ner i ateljén som ligger på undervåningen. Jag är en skogsmänniska och tittar ofta ut mot skogen.
Måleri ur serien ”Rapport”
Kommer du att få vara med om något spännande i framtiden?
— I konstnärsföreningen i Österrike jobbar vi just nu med att göra en stor utställning till år 2020. Det är ett samarbete mellan Italien, Österrike och Sverige.
Fina ord och respons om Ewas konstnärskap
I en konstrecension vid namn ”Ytmåleri öppnar mot inre djup” på Borås Tidning (4/11-2002) skrev Inger Landström:
— ”Ingen predikan från någon aldrig så välkänd utbrändhetsguru kunde vara mer effektiv än Ewa Jönsson Hörtnagls utställning på Galleri Bacchus. Här finns det som behövs: en meditativ stillhet och ro, en andlighet utan dogmatik och teorier, bara ett till synes enkelt ytmåleri som öppnar dörrar in mot det egna jaget och sätter strängar i dallring någonstans djupt nere i det undermedvetna.”
— ”Med sin kyliga färgskala skiljer sig triptyken från övriga målningar, där en varmt röd ton oftast dominerar. Men tekniken är densamma: den livfulla ytan byggs upp av de många skiktade färglagren med inslag av havssand som ger den murbruksliknande konsistensen…”
Johan Ström, konstkritiker på Helsingborgs Dagblad, skrev i ”Symbiotisk relation”:
— ”Karakteristiskt för Jönsson Hörtnagls måleri har längre varit de element som så drastiskt möter effekterna, antingen det rör sig om geometriska figurer eller föremål av metall.”
Johan Ström, konstkritiker på Helsingborgs Dagblad, skrev i ”I en Gränslös rymd”:
— ”Det existerar inget tidsförhållande i hennes målningar, rummet är odefinerbart. Ewa Jönsson Hörtnagls målningar är som kvardröjande mekaniska sånger i en gränslös rymd. Hennes bilder präglas av ett tillsammans poetiskt vibrato, där minnesfragment läggs till minnesfragment för att lågmält tona bort.”
Ewa Jönsson Hörtnagl på Instagram
Måleri ur serien ”Rapport”
Måleri ur serien ”Rapport”
Måleri ur serien ”Rapport”
