Skrivet av: Elin Nordlund

Våld i nära relationer pågår dagligen – i det dolda. Izabelle Åman har själv levt i ett sånt förhållande och nu vill hon hjälpa andra i samma situation. Hennes berättelse har engagerat tusentals och har bidragit till att fler vågat öppna upp sig. Nu har hon med hjälp av gruppen Heja Livet på Facebook, mer eller mindre startat en tjejjour – online.

– Det känns viktigt för mig att hjälpa. Alla känner någon som är utsatt. Vi har nu byggt upp ett stort kontaktnät, tack vare den respons och det engagemang vi fått.

Hon var 15 år gammal och livet lekte. Då träffade hon sin stora kärlek – trodde hon. Izabelle Åman flyttade ihop med killen och hon tänkte, att det är nu som livet börjar. Så blev det inte. Den hon trodde skulle ta hand om henne och älska henne till stjärnorna och tillbaka blev helt plötsligt en helt annan person, än den hon först fallit så hårt för. Han misshandlade henne både psykisk och fysiskt under flera års tid. Att gå kvar på gymnasiet blev plötsligt en omöjlighet då spåren efter misshandeln inte gick att dölja. Men så en dag, efter flera år av terror, kom den hjälp hon så länge väntat på. En vän sträckte ut en hand och såg vad som pågick. Han hjälpte henne då att lämna killen och det var bra, för när hon själv tittar tillbaka på den tiden, då var hon inte långt ifrån döden.

Izabelle Åman har idag, över tio år senare äntligen lyckats gå vidare. Hon är gift och bonusmamma år en glad 12-åring. Men vägen dit har varit lång.

– Jag har varit sjukskriven under en längre tid och jag har PTSD, något jag förmodligen kommer att få leva med resten av livet, säger hon.

Var det svårt att be om hjälp?

– Det var det. Till en början förstår du inte vad som händer. Den personen du älskade så mycket är nu helt plötsligt någon annan. Han gjorde klart för mig att han skulle hinna döda mig innan hjälp kom fram. Det viktiga är att folk runt om kring dig vågar ställa frågan om hur du faktiskt mår. Vissa kan se det som ett intrång men det är viktigt att alla lär sig att se.

Nu, efter flera år, har du hittat styrkan att hjälpa andra som är i samma situation som du var?

– Ja. Det känns viktigt för mig att hjälpa. Alla känner någon som är utsatt, det finns ett stort mörkertal när det kommer till våld i nära relationer. Jag vill finnas där och stötta och ge hjälp. Jag skrev om min berättelse i gruppen Heja Livet på Facebook. När jag öppnade upp mig började berättelserna att trilla in. Jag blev överväldigad och märkte plötsligt hur många som satt i samma situation.

Och nu har det du startade då växt och blivit ännu större?

– Precis, nu har vi – jag och grundarna av gruppen, byggt upp ett kontaktnät med allt från psykologer och kvinnojourer, till polis och advokater. Man kan säga att vi har startat en tjejjour, fast på Facebook.

Hur gör du för att hjälpa de utsatta tjejerna?

– Jag finns där och lyssnar. Jag finns alltid bara ett PM bort. Jag tror att det ibland kan vara lättare att öppna upp sig till en medmänniska, än att gå till en tjejjour till exempel. Vi måste komma ihåg att det inte behövs stora räddningsaktioner för att hjälpa. Att lyssna och finnas där och att stötta kommer i första hand. Steget efter det är att ta kontakt med polis och advokater och allt det där. Det är det minsta problemet, allt sånt löser sig. Nu kan vi ingripa väldigt fort eftersom vi har byggt upp det här kontaktnätet. Jag kommer aldrig att stänga min inbox.

Hur känner du när du får höra tjejernas berättelser?

– Det gör ont. Jag känner igen mig i så mycket. När jag till exempel läser om vad som hände med Tova Moberg, jag känner igen allt. Tova Moberg skrev i sin dagbok ”han kommer att döda mig”, jag skrev precis samma sak men tio år tidigare. Alla varningstecken fanns där men det var ingen som förstod.

Vad tror du att det du gör kommer att ge för effekt?

– Jag läser väldigt mycket. Bland annat läser jag förundersökningsprotokoll från fall där en kvinna levt i ett farligt förhållande. Det känns skönt att det jag gör ger effekt. Jag vill aldrig mer läsa om en tjej eller kvinna som varit med om det som jag och Tova Moberg varit med om. Jag vill bryta ovetskapen och synliggöra kvinnor och problemen.

Vad är nästa steg nu?

– Nästa steg är att sortera alla uppgifter vi fått in. Vilka kan hjälpa till med vad, och så vidare. Jag håller även på att skriva en bok om mina erfarenheter och jag hoppas på att få ge ut den. Jag hoppas att förlagen förstår att det här är något vi måste prata mer om.

Kontakta gärna Izabelle – om du eller någon du känner behöver hjälp.